Hannas blogg

Skönt att få ledigt två dagar den här veckan, men synd om älgarna… Jag har roat mig med att fixa tackkorten och just nu försöker jag ladda upp dem till Fujifilm. Får se hur det går… långsamt var ordet.

Var iväg till ett annat gym i morse för att testa och jämföra med det jag gick på tidigare. Tyvärr har jag insett jag inte kommer att ha disciplin nog att träna på det här billigare gymmet för det ligger för långt borta. Ska ge löpningen en chans till tror jag.

Det är höst ute nu på riktigt. Har tagit in stolsdynorna och i fredags började Johan att “vintra” våra utemöbler. Tiden går verkligen fort och imorgon fyller pappa och Joella år: GRATTIS! Jag ska försöka hinna med att ringa innan kvällskursen börjar.

Drömmer mig tillbaka…

Nu har jag skruvat och fixat ihop IKEA-möblerna! Det ser rätt tomt ut på väggen för tillfället, men det ska det snart bli ändring på. Måste bara bestämma vad vi ska ha där…

Nu borde vi kanske ta och investera i en ny tv också…

Denna lilla bok låg i lådan idag - TACK tjejer!

Håller på att grundmåla brädor till uteplatsen. Förhoppningsvis hinner jag snickra ihop något bra innan dagen är slut, men nu ska jag äta lunch!

Det är rätt roligt att fixa med bilderna från bröllopet. Även om det kanske inte alltid blir ett perfekt resultat så lär jag mig något nytt varje gång jag sitter och pillar med dem.

Jag kan inte fatta att det redan har gått två veckor sedan vi blev man och hustru. Inte klokt vad tiden går fort!

Har lyckats ladda upp några bilder här nu. Det har ju varit lite problem med det på sistone så jag har inte lagt upp något på länge. Här kommer några bilder från de två veckorna som har gått.

Matstopp i Mora på väg söderut.

Pappa och farbror Henry i Nilsby

Nu ska det fula blå bort…

och istället blir huset gult!

Jag lovar att det blir fler bilder från bröllopet framöver. Tack Klara och Johannes för bilden som jag lekt med ovan. Det var jättekul att få en hel skiva med bilder från den stora dagen. Man hade ju liksom inte en kamera med sig själv och även om jag hade haft en hade det varit svårt att fota sig själv

Nu är det TV-dags, imorgon blir det långresa till Stockholm och på lördag är det bröllop igen!

Här kommer ett videoklipp som jag lovade. Det är på min lillebror Johan som fyller 12 år i maj. På filmen är han ungefär 7 månader gammal. Leksaken är en duplotusenfoting som han precis fått i julklapp. Han är nog lite rädd för den, men tycker också att den är rolig. Man blir glad av att se och höra på honom! Enjoy!

Jag har två småbröder och enligt mig kunde jag inte ha bättre syskon. Den äldre av de två, Erik, är bara två år yngre än mig och vi har nog bråkat en del under vår uppväxt men jag kan inte annat än beundra hans styrka att ta sig igenom svåra saker. Han är dessutom väldigt duktig på det mesta som har med datorer att göra och speciellt på att göra coola bilder i Photoshop.

Min andre bror är ganska mycket yngre än mig. Han föddes när jag gick i åttan och är alltså nästan 14 år yngre än mig. Johan, som han heter, är en härlig kille som kan så många saker. Han är en duktig hockespelare som kämpar till svetten rinner, en uppfinnare och pysslare, en stor tänkare som har sagt många minnesvärda saker under sitt snart 12-åriga liv men han är också en känslig person som funderar mycket på livets gåtor. Framför allt så är han en kille som använder orden istället för knytnäven när han blir arg, vilket har resulterat i ännu fler roliga uttalanden (och säkert även har gjort att han inte hamnat i något bråk).

Jag älskar mina syskon för att de är så olika. Erik pratar kanske inte så mycket till att börja med, men man märker liksom hur han tänker så det knakar och sedan kommer det många smarta idéer antingen i ordform eller i bildform. Johan tänker också mycket och han berättar gärna om sina tankar och är ibland väldigt vuxen i sitt sätt att prata. Jag hoppas att framtiden bara har goda saker att bjuda på för mina småbröder.

Hittade ett kort som jag tog i julas. Det är ett brev som lillebror d.y. skrev när han var 7-8 år. Han var väldigt arg på sin pappa Olle och eftersom han oftast inte skriker på någon skrev han ner sina känslor istället och gömde brevet i ett skåp med handdukar. Mamma hittade det senare förstås och nu har vi sparat det!

Gideåbacka 111 = Adressen hem…
Olle. Apa. Fan. Svin

“Brevets” framsida med frimärke och allt. På det står det förstås: Idjot = idiot.

Ja, vad säger man? Lite roligt är det i alla fall att ha kvar ett sånt brev! Gillar att han trots sin ilska ritade en sol!