Hannas blogg

Eftersom Hanna har varit ensam under i stort sett hela lördagen och söndagen tänkte jag visa vad jag har varit ute på för äventyr under de timmarna jag varit bortrest. Under lördagen begav jag mig till norra västkusten för besök i en berganläggning för det före detta civilförsvaret. Sådana anläggningar byggdes lite varstans i Sverige under 50- och 60-talet och kallades LC (Ledningscentral) eller HC (Huvudcentral). Under dessa kunde det sedan finnas en eller flera DC (Distriktscentral) som var mindre än LC/HC. Många av LC/HC byggdes i berg och dimensionerades för atombombsexplosioner varför de fick egen brunn och avlopp, reservkraftaggregat, stora färskvattentankar, duschar etc. I de stora centralerna fanns dessutom logement och kök för att personalen skulle kunna stanna i berget under flera dagar, ibland t.o.m. månader. I den gigantiska LC/HC som finns norr om Stockholm skulle t ex flera hundra personer kunna bo och leva medan det LC/HC som jag besökte under lördagen däremot inte hade några övernattningsmöjligheter. Kanske på grund av kommunens belägenhet och storlek.

Nedan följer lite foton från söndagens utflykt till en större HC än den på västkusten, denna HC ligger  i Småland och används fortfarande i viss utsträckning av kommunen. Förbudsskylten sitter fortfarande kvar, men gäller inte sedan många år. Civilförsvaret försvann som organisation för ett antal år sedan och kvar finns idag Civilförsvarsförbundet som framför allt verkar för att Sveriges invånare ska klara sig under elavbrott och andra större störningar i samhället. Men när det begav sig ingick civilförsvaret i totalförsvaret tillsamans med det militära och ekonomiska försvaret, den kommunala räddningstjänsten var givetvis en viktig kugge på den civila sidan. Och i händelse av ofred var det alltså från denna HC som kommunens räddningstjänst och civila försvar skulle ledas.

Numera lever de flesta HC och DC en lugn och stillsam tillvaro. Flera är tyvärr plomberade, men många står fortfarande kvar med all utrustning och inredning intakt - väntande på skymningsläget som aldrig kom…

 

Inslaget (huvudingången) till anläggningen. Diskret och anspråkslös, föga kan en förbipasserande ana vad som döljs bakom allt berg.

Bakom trädörren döljer sig en gallergrind och därefter en stötvågsgång och flera stötvågsdörrar innan man är inne i anläggningen. Syftet med stötvågsgången var att ta upp tryckvågen från en eventuell atombomb.

 
Anläggningen kan enklast beskrivas som ett betonghus i två  våningar uppbyggt inuti ett stort bergrum. På fotot ser man en av nödutgångarna till utsidan av huset, notera skylten på bergväggen.

Utanför huset finns det flera gångar och prång…

…och ett rejält tak. Här syns konstruktionen ganska tydligt.

Här nere väntar klockan fortfarande på att någon av lamporna för flygvarning, radiaklarm eller annat ska tändas.

Dessa skulle man sätta upp i händelse av bombanfall så att lysrören inte skakade loss och ramlade ned på golvet.

För sambandet skulle en gammal snörväxel användas. Föregångaren till vår tids moderna fiberväxlar, routrar m.m. För att nå ut i etern finns en hög mast på toppen av berget som anläggningen ligger i.

Och visst kunde man prata med försvarsmakten också.

Ordersalen, “hjärnan” i centralen.

Här skulle beslutsfattare med stabspersonal sitta.

Och mycket finns kvar sedan det begav sig…

…bland annat denna karta med fiendeinvasionen utmarkerad. “Svampsymbolerna” till vänster skulle t.ex. markera fallskärmslandsättning.

Flera kartor finns fortfarande kvar, bland annat med skyddsrum och evakueringsvägar utmarkerade.

“Mitt i underjorden finns kontrollrummet.” De anade kanske inte hur rätt de faktiskt hade. Broschyren kommer från en SJ-kampanj.

I logementsdelen finns två sådana här skepp med sovplatser.

En översiktskarta över anläggningen. Här skulle även delar av militären och SJ grupperas. Längst till vänster på nedre plan är förläggning och duschar, till höger stabsrum. På övre plan syns bl. a. de tekniska utrymmena, ordersalen samt rummen där SJ m. fl. skulle gruppera sig.